Fågelspecial #1 – Runde 2019

19th August 2019
Lunnefågel (Fratercula arctica)

Sitter och försöker sammanfatta årets fotohändelse för mig (hittills).
Det är alltid spännande när man inte vet riktigt hur saker och ting kommer bli.
För att sammanfatta det hela så åktes det på en roadtrip till Norges sydligaste häckningsplats för Lunnefågel, Runde. Som referens ligger det ungefär på samma höjd som Sundsvall. Det blev några mil att åka men det var en mycket trevlig tur som innefattade både fjäll, tält och vattenfall.

Jag väljer att utelämna alla foton som inte visar fåglar denna gången. Det blir så sjukt mycket att skriva om ifall alla små detaljer ska med. Vissa landskapsfoton från resan ligger redan uppe i det galleriet.
Det var en helt fantastisk, för att inte säga episk lutning på backen upp mot fågel berget. Den beskrivs lättast genom att säga att lodrätt inte var brant nog. Som tur var så var backen även lika lång som den var brant. Med små steg och gott om tid så gick det dock rätt bra att ta sig uppåt.
Efter knappt halva vägen så började det hända saker. Vi gick genom en grind och kom in på det område där storlabben häckade.

Storlabb (Stercorarius skua)
Storlabb (Stercorarius skua)

Denna fågel verkar inte vara så kräsen med vad den har sina bon utan de fanns lite varstans på ljungheden. De förde bra med väsen så det var rätt lätt att hitta dem.
Jag hade läst mig till att de kan vara rätt elaka av sig och att de håller folk borta genom att attackdyka, precis som måsarna brukar göra inne på mig inne i stan.
Detta såg jag dock inget av. De var hur snälla som helst och det var inga problem att ligga och fota på två meters håll. Snälla om man inte råkade vara en annan fågel vill säga, för då blev det ett jäkla liv.

Storlabb (Stercorarius skua)
Storlabb (Stercorarius skua)

Storlabb (Stercorarius skua)
Storlabb (Stercorarius skua)

Efter en paus med labbarna så var det bara att fortsätta uppåt. Terrängen vad lite speciell, både fast och sumpig på samma gång.
Ju högre upp man kom, desto mer folk var det. Innan resan så kollade jag runt på nätet på olika fotosidor och bloggar för att läsa lite mer om hur det är på Runde. Resesällskapet sade att det kunde bli lite hetsigt där uppe vid lunnefåglarna eftersom det inte fanns så mycket plats och för att vissa fotografer är lite egna av sig (läs: asociala idioter).

Lunnefågel (Fratercula arctica)
Lunnefågel (Fratercula arctica)

Att få en plats var dock inga problem. Det var bara att sätta sig så långt fram det gick, rigga upp stativet, hälla upp en kopp kaffe och njuta.
Vädret var heller inget problem. Det skulle kunna vara lite si och så med detta men det var riktigt skönt. Understället behövdes inte heller.
Sen var det det där med fåglarna. Enligt vissa så ser man ingenting och andra säger att de hade tur och såg ett par stycken. Jag såg hur många som helst.

Det var verkligen bara att luta sig tillbaka och njuta av showen. Hela klippan under oss var full med bon och det rådde mycket aktivitet både utanför och inne i dem.
Som satt inne i redena hade ett väldigt lustigt läte. En sorts dovt morrande. Lite som om en arg bulldog med magsjuka.
De som satt ute i det fria lät inte så mycket utan klapprade med näbbarna mot varandra som en sort kärleksförklaring.

Lunnefågel (Fratercula arctica)
Lunnefågel (Fratercula arctica)

Efter en god natts sömn i tältet så var det dag att köra på igen.
Det var förresten väldigt trevligt att tälta där. Vi fick en plats som låg i lä viden en häck av rosenbuskar och det tog inte lång tid innan jag somnade efter att jag lagt mig.
Denna gången började vi med fågellivet på klippstranden. Mycket måsar, lite änder och andra fåglar.
Det var lite svårt att ta sig ner men om man var försiktig så gick det bra. Jag hade inte för avsikt att upprepa vurpan jag gjorde för några år sen som resulterade i en spricka i rövbenet.

Strandskata (Haematopus ostralegus)
Strandskata (Haematopus ostralegus)

Strandskatorna var helt klart roligast.
Deras ungar var relativt nykläckta och de var ute på upptäcktsfärd. Föräldrarna kunde inte göra så mycket mer än att följa efter och kraxa åt allt som kunde vara en potentiell fiende, t.ex. två svenskar med kameror.
Det är en av de fåglar jag gillar att fota med öppen näbb för det ser ut som att de har ett härligt asgarv på gång då.

Eftersom vädret var bra och det fanns gott om tid så lät det som en bra ide med en expedition upp på fågelberget igen. Denna gång var det den allra högsta toppen som gällde där man kunde få se lite havssulor bland annat.

Havssula (Morus bassanus)
Havssula (Morus bassanus)

Havssulan är ju en favorit sen innan, och som även förekommit på denna sidan innan.
Då var platsen en fiskebåt utanför Island och det var lite annorlunda mot hur man fick träffa dem nu.
De Isländska sulorna var ett fåtal som lugnt guppade runt båten och antagligen undrade varför det inte kastas ut något fiskrens till dem.
Deras norska kompisar var aningen fler, skränade rejält och jobbade frenetiskt på att skita en hel bergssida vit.
Detta är ett av de kanske inte helt frekvent förekommande tillfällen där jag är riktigt glad att jag faktiskt köpte den där 1,4x telekonvertern. På detta avståndet, med bra ljus och stativ, så gör den en sån jäkla skillnad.

Havssula (Morus bassanus)
Havssula (Morus bassanus)
Havssula (Morus bassanus)
Havssula (Morus bassanus)

Någonstans här på resan så började minneskortet balla ur. Eftersom en av de trevligaste fördelarna med en digitalkamera är att man kan ta en rejäl mängd foton utan att spendera en miljard på filmrullar så krävs det ett stopp här och var för att rensa bort de dåliga fotona. När jag gjorde det så började det dyka upp frågetecken istället för foton på kameran.
Det visade sig att minneskortet var lika korrupt som Donald Trump.
Som tur var så hade jag flera med mig och kunde byta till ett fungerande. Dock så krävdes det att jag skickade det till ett lab som i sin tur fick skicka vidare det till ett special-lab i Polen innan de kunde bända ut informationen ur kortet, och jag fick tillbaka nästan alla foton som tur var.
Så nu kör jag alltid med dubbla minneskort i kameran som båda lagrar samma foton.
Jag skriver detta mest för att eventuella läsare här ska få en fundering på hur viktigt det är med backup!

Efter att ha tagit en tur runt ön och hunnit med att släpa sig upp till den högsta punkten så var det dags att ta sig ner till base camp för att få i sig lite mat och slöa lite innan det var dags att ta sig upp igen för att ta en sista kolla på lunnefåglarna.
Det är sällan mat smakar så gott som när man är ute på såna här turer med tält.
Att Per gjorde genidraget att ta med en flaska rödvin var inte heller till nackdel.
När maten var uppäten och man hade fått vilat sig så började vandringen uppåt igen. Det blev faktiskt lättare och lättare för varje gång vi gick där.
Denna gången var det ännu mindre folk där uppe. Det var förutspått regn så det kanske fick folk att hålla sig nere vid boendet för att inte bli överraskade uppe på berget.
Istället så bröt solen igenom och man kunde få lite trevliga foton på lunnisarna.
Något som jag tycker var helt fantastiskt kul var att man fick se havsörnar här. Jag har aldrig sett någon tidigare så detta var väldigt stort för mig.
Det blev några foton men det stora avståndet och svårigheten att fokusera gjorde att det inte blev några fantastiska foton men ett får vara med här ändå.

Lunnefågel (Fratercula arctica)
Lunnefågel (Fratercula arctica)
Havsörn (Haliaeetus albicilla)
Havsörn (Haliaeetus albicilla)

Resan till Norge innefattade även en hel del fantastiska vyer, vattenfall, glaciärer, andra fåglar med mera.
Denna gången har jag valt att endast fokusera på vistelsen på Runde. Skulle jag ta med ytterligare foton och pladdra på om allt jag upplevt så skulle det bli en kilometer text till så jag tänkte avrunda med lite tips om det är någon som läser detta som är sugen på att resa:

  • Goksøyr Camping (Eller Görskoj camping) är riktigt bra! Trevligt folk, kök, duschar, dass kiosk. Men det är även ett av få stället att bo på där så det är grymt uppbokat.
  • Planera in stopp på vägen. Det finns så mycket att se och gillar man att fota så kommer man vilja stanna här och var.
  • Kör inte för fort. Om farbror blå förklädd till fabror grå (civilare) ser dig så blir det dyyyyyyyrt!

Fotona är tagna av Janne Asp på Runde, Norge 2019.

    Leave a comment

Total: